Förskräckligt!

Mårran och jag satt nyss och tittade på Bullerbyn varpå följande samtal utspelar sig:

Mårran: Mamma, jag vill inte titta på Bullejbyn mej.
V: Jaså, vill du inte? Ska vi inte se klart?
M: Nääää, den äj föjskjäcklig!

Förstår inte var hon snappar upp allt, haha. Nu ska vi titta på Pettson & Findus istället - den med Kattonauten. Hoppas den är mindre förskräcklig.

Och för den som inte redan gissat det - Mårran är sjuk igen. >_<

Åh, vilken morgon!

Vi håller på att renovera vårt sovrum. För tillfället är vi garderobslösa och förvarar mina och makens kläder i Mårrans blivande rum.

Idag på morgonen skulle jag leta efter en kofta inne i vår "garderob" - vår lamplösa provisoriska "garderob" - kan i och för sig om man inbillar sig riktigt mycket vara lite smålyxigt med en rejäl klädkammare. ;o) Det som sedan hände var inte lika glammigt...

Jag står i dörröppningen och kikar in då jag råkar kika ner på golvet. Där ligger något lite bollformat med päls. Min reaktion var först något i stil med "Men vad är det för mjukisdjur Mårran lagt här på golvet?". När jag kikade lite närmre insåg jag att det var en kropp - en harkropp. Några centimeter längre bort låg huvudet!!!

Jag har nu börjat fundera över om Figge katt var maffiaboss i sitt förra liv... Samtidigt är jag tacksam över att han valde garderoben framför kuddarna i sängen. Faaast, det kan ju också vara så att han inte hunnit längre än till att gnaga av huvudet när jag hittade haren. Vad gör han då när han upptäcker att vi upptäckte hans harhuvudgömma??!

Jag är lite känslig för före detta levande saker som är i smådelar, så jag skrek på maken samtidigt som jag skuttade jämfota in på toaletten. Han fattade inte riktigt vad jag pratade om och gick ut i köket - vände och kom tillbaka modell "Men jag hittar inget, vad pratar du om?". Jag skickade in honom i Mårrans blivande rum varpå han med lite småpanik i rösten kläcker ur sig: "Men jag var därinne nyss ju! Jag var ju där och hämtade min skjorta!!!" Alltså har han gått in utan att titta på golvet och trots minimal öppen golvyta lyckats gå bredvid haren och inte på/i. Skickligt! Hade jag lyckats sätta foten där tror jag aldrig jag hade slutat tvätta den - med klorin. *känslig*

Under tiden vi höll på med det där satt stackars Mårran naken på toaletten och roade sig med morgonkissandet. Hon kände sig lite övergiven där ett tag tror jag - ingen som applåderade och hurrade när det kom kiss idag minsann. ;o) Hon hade istället lyssnat på och analyserat uppståndelsen, så när jag kom in där hade hon många frågor hon ville ha svar på.

Mårran: Vajföj skjeek du mamma? Vaj hajen DÖÖÖD?
Mamman: Jag blev lite överraskad när jag hittade en hare inne på golvet bara. Ja, den är död.
Mårran: Vajför var den DÖÖÖÖD?
Mamman: Figge har dödat den. (Jag menar, vad ska man säga? Det ÄR ju så att katter dödar andra djur. Jag är mycket för att säga som det är och sedan får man gå vidare utifrån det.)
Mårran: MEN TÄNK OM FIGGE DÖDAR MEJ!! O_O
Mamman: Nämen, du vet ju att Figge tycker om dig (och där funderade jag lite på ordval - tänk om ungen får för sig att jag menar att Figge tycker hon smakar gott, men det fick hon inte som tur var) - inte vill han äta barn. Han äter bara smådjur som råttor, fåglar och möss - och så en och annan hare nu då.
Mårran: *fundersam* Mmmm... Vad gjorde Figge med hajens huvud?
Mamman: Eeeh, det hade ramlat av... (Nä, jag kunde inte säga att katten tuggat av det.)

Jodå, vi lever ett spännande liv...

Om någon undrar...

...så är den rätta sångtexten om ekorren i granen så här:

Ekorrn satt i granen skylle skada kottar...

Så nu vet ni det! :o)

Mårran har däremot inte utvecklat det hela vidare om varför ekorren vill skada kottarna, hur skadade de blir och vem som tar hand om kottarna sen.

Vad hände?

Maken sa till Willebus att om han vill leka med någon idag ska rummet städas på leksaker först. Det ser nämligen ut som om en bomb briserat i leksakslådorna - det ligger mer på golvet än i lådorna. Och kan ni tänka er - det sa "svoosch" och grabben for ner för trappan och nu kravlar han runt på golvet städandes för fulla muggar samtidigt som han upprepar mantrat "Det ska gå, det ska gå" - precis som det lilla glada blå loket. :D

Han kan när han vill den grabben.

Jahopp!

Igår tö, idag snö. Vädergudarna måste vara osams eller oerhört veliga...

Jodå,

magen HAR slutat strejka! *nöjd*

Idag längtar jag efter våren.

Muntrade upp mig själv på hemvägen genom att köpa en vårpiffig blommig grön klänning. Jag fick ett presentkort i en klädaffär av Wille-bus och Mårran i föllsedagspresent (Willes val) och hade hälften av pengarna kvar. Det blev klänningen. :D Den är i sådär lagom längd att jag kan välja om jag vill ha den som klänning eller med byxor under. Sånt gillar jag. *nickar*

Och så råkade jag träffa på min "sommarjobbschef" - hon nämnde i förbifarten att jag var hjärtligt välkommen att komma och jobba när jag ville under våren. Kul att känna sig uppskattad även om jag känner att den tiden finns inte före sommarlovet. Till hösten däremot kanske jag kan hoppa in någon gång ibland. :)

Kommentarerna...

verkar inte fungera just nu. Fungerar igen!!! Så vet ni det! Jag har testat att kommentera i en annan blogspotblogg - och det fungerar inte där heller.

Mårran duschade förut. Mårran är nämligen frisk - jag vågar knappt säga det efter 3 veckor hemma, men i alla fall. I morgon blir det åter till förskolan och dit kan man inte komma smutsig och med hår som håller på att förvandlas till dreadlocks. Först skulle hon inte duscha alls - sedan när jag väl fått in henne i duschen skulle hon inte sluta duscha. Lite som mamman i Lotta på Bråkmakargatan. ;o)

Det slutade med att jag hämtade kameran - reaktionen blev först den här:

Och sedan den här:

Nu har jag testat att mackla lite med kommenterandet - vet inte än om det gjort någon skillnad. Mäh, för saker som krånglar!